Akropolis i Lindos

Enligt myterna är Akropolis i Lindos platsen där kulten för tidiga hellenistiska gudar uppstod, och som senare blev Athena Lindia (Minerva). Hittills har myten inte bekräftats av arkeologiska fakta. Endast sporadiska fynd har framkommit från förhistorisk tid och från den mykenska perioden. I själva verket tycks historien om helgedomen under 9:e århundradet f.Kr. Senare, under den arkaiska perioden återupplivades kulten, tack vare Cleobulus, tyrannen i Lindos, som lät bygga ett stort tempel, förmodligen på samma plats som det tidigare templet stod på. Det nya templet hade samma doriska planlösning som det gamla. Det antika templet förstördes i en brand år 342 f.Kr. och på dennes plats byggdes ett nytt tempel som vi kan se idag, med Propylaea och en monumental trappa. Senare, under hellenistisk tid byggdes en portik till på byggnaden. Under all denna tid, har Athena dyrkats i Akropolis, men under det 3:e århundradet introducerades också kulten av Zeus Polieus. Under den romerska perioden planterade en präst som hette Aghlohartos ett olivträd i området och enligt en inskription, lät han senare bygga helgedomen Psithyros, precis intill Atenas tempel.

Följande monument som hör till helgedom Athena Lindia ses på Akropolis:

Templet Athena Lindia är byggt i dorisk stil. Det är daterat till slutet av 4:e århundradet f. Kr. Offringsbordet och statyns fundament finns bevarade inne i templet. Opistodomos kolumnerna är anslutna med balustraden och platsen ska ha fungerat som en skattkammare för att skydda templets pengar och offrade gåvor. Väggarna i templet var av porös, putsad sten.

Den hellenistiska portiken från det 3:e århundradet f.Kr., är cirka 87 meter lång, med 42 pelare och har laterala utskjutna vingar med fasader i tetrastil. Portikens vägg gick inte längs hela sidan, den avbröts vid den 10:e pelaren så att man skulle kunna skåda Propylée trappan. Under 1:a århundradet f.Kr., byggdes en terrass framför Portiken, och två underjordiska cisterner byggdes för att samla upp regnvatten som rann från taket och från trappan.

Nere, vid trappan som leder till Akropolis, finns en relief på ett fartyg ”tiemiolia” uthugget i berget. Reliefen är daterad till år 180 till 170 f. Kr och är skyddat genom ett staket. Enligt en inskription stod en staty av general Hagesander Mikkion här. Statyn hade gjorts av skulptören Pythokritos, som även gjort Winged Victory i Samothrake, som idag finns att skåda i Louvren.

Förutom den medeltida trappan, som leder till guvernörens palats, kan besökaren se ruinerna av
en trappa som ledde till Akropolis och som kommer från den hellenistiska perioden.

Templets Propyléer byggdes i slutet av 4:e århundradet f.Kr. Byggnaden består av den vanliga porösa stenen och den övre delen har fortfarande bevarade spår av färg. En monumental trappa leder till en Π-formad portik och en vägg med fem portar. De laterala vingarna i portiken hade sex pelare krönta av ett pedimentalt tak. Ett rum finns bakom varje vinge i portiken. Det västra rummet följdes av tre andra rum, medan det östra bara hade extra rum. Dessa rum användes för deponering av offergåvor. Alla rummen ledde till ett peristyl atrium. Gudinnans altare var förmodligen placerat här.

Utöver komplicerade konstruktioner kan besökaren se resterna av ett romerskt tempel. Templet byggdes cirka 300 e.Kr. och stod invid Akropolis, det var menat som en plats för en kejserlig kult.

Ett halvcirkelformat podium gjort av rosso antico tjänade som fundament för bronsstatyn av Pamphylidas, gudinnans präst. Invid statyn fanns även av tre mindre statyer. Podiet byggdes i slutet av 3:e århundradet f.Kr. Två århundraden senare, under 1: a århundradet f.Kr., placerades statyer av prästens familjemedlemmar på podiet.

På olika platser i området av helgedomen finns det kvar fundament och podier för statyer av till exempel Archocrates, Lysistates och Pythagoras. Det finns också piedestaler för statyer av den romerska kejserliga familjen daterade från år 14 till 19 e.Kr. Inskrifter tyder på att det även fanns statyer av Tiberius, Drusus den yngre, Augustus och Germanicus.

Akropolis var omgivet av en stark mur som byggdes under den hellenistiska perioden. Det är en noggrann konstruktion med vertikala och horisontella fogar. Nedanför denna mur finns spår av den tidigare muren som förmodligen fanns där innan de persiska krigen. Enligt en romersk inskrift, reparerades väggen och de fyrkantiga tornen under 2:a århundradet, på bekostnad av P. Aelius Hagetor, Athenas präst.

Naturligtvis fortsatte slottet att vara i bruk under den bysantinska perioden. Få spår från den perioden finns kvar idag, de flesta av dem införlivas i de senare konstruktionerna av Maltesorderns Riddare i början av det 14:e århundradet. Riddarna byggde slottet och gjort flera ändringar och förbättringar, enligt den dåvarande periodens teknik. Slottets torn var få och byggdes upp för att följa klippans naturliga form. Ett pentagon format torn byggdes på södra sidan för att vakta hamnen, bosättningen och vägen som leder till staden Rhodos. Ett annat torn placerades vid östra sidan med avsikt att kunna se ut över havet. Två ytterligare torn, ett runt och ett inbyggt i ett hörn fanns i nordöstra delen av fästningen. Idag finns endast två av tornen kvar: en i sydvästra hörnet och i västra hörnet. År 1522 överlämnades slottet till Ottomanerna, som modifierade det under det 16:e och 17:e århundradet, så att det uppfyllde alla nya krav inför krig, som till exempel användningen av kanoner under belägringar. Således byggde Ottomanerna till tre bastioner på de tre hörnen av slottet. Slottet var i bruk fram till 1844, då det övergavs.

En stor medeltida trappa leder till Guvernörens Palats i väst. Det vi ser idag, är två separata byggnader som ursprungligen bestod av tre. Slottet återuppbyggdes av danska arkeologer och senare av Italienarna med det syfte att det skulle bli ett museum.

På den stora portikens terrass finns kyrkan Aghios Ioannis. Kyrkan är korsformad och byggdes troligen under det 11:e och 14:e århundradet, på ruinerna av en tidigare kyrka från det 6:e århundradet, vilket framgår av arkeologisk forskning.

Utgrävningar vid Lindos genomfördes i början av 1920-talet och 1952 av det Danska Arkeologiska Institutet. Under den första perioden var hela området uppgrävt och alla monument vi ser idag fördes då fram i ljuset.

Under den italienska dominansen, 1912-1943, genomfördes undersökningar och omfattande restaureringar på plats. Men i dag sägs det att mycket av restaureringen gjordes godtyckligt, så på senare tid, har en mer noggrann undersökning och restaurering utförts av det arkeologiska Ephorate.

Kommentera